saknad som inte försvinner

idag är en jobbig dag känslomässigt.. För exakt två år sedan idag förlorade jag en av det viktigaste, mest värdefulla och inspirerande människorna i mitt liv. Cancern tog min älskade lilla mormor ifrån oss. Jag saknar, mycket. Vissa perioder känns allt extra tomt, för min mormor var min mormor. Min mammas mor. & på så många sätt var hon min hjältinna då hon fick mig att se ljus när jag gick igenom min mörkaste tid i livet, jag önskar att hon fanns här idag för jag vill ge henne allt ljus tillbaka, lysa upp hennes mörka dagar. Men hon finns inte och så fort jag börjar tänka på det så gråter jag. Jag saknar att bara spontant åka till henne, fika, höra på när hon pratar finska med min mamma, få vara nära.
 
Jag känner så stor tacksamhet till min mormor och den kommer jag bära på hela livet. Jag älskar dig mormor. Finns så mycket jag vill visa dig men jag hoppas du ser mig iallafall och ser hur långt jag kommit och hur lycklig jag är idag. Men du fattas mig, du fattas oss.
 
tankar&åsikter | |
#1 - - LIENE:

Tack fina. Jag blir alltid glad av dina kommentar och det gör inget om du svarar lite sent för jag blir lika glad ändå.
Och tack. Det var faktiskt inte kallt, hihi, för det var varmare än vanligt. Dock kan det se kyligt ut :)

Så fint skriver. Tack för att du delar med dig av dina innersta tankar så öppet. Det är vackert tycker jag.
Dumma cancer! men kanske ni får ses någon dag igen. Man kan hoppas.

Upp